Historien om tuppen
Hösten 1984 körde SJ sitt sista persontåg på den smalspåriga järnvägen mellan Västervik och Växjö. Godstrafiken som banan en gång huvudsakligen byggdes för var då nerlagd sedan länge. SJ hade beslutat att riva hela sträckan mellan Västervik och Växjö, 187 km.
- Sveriges sista trefotabana (891 mm spårvidd) i sin ursprungliga sträckning.
1987 köpte ett nybildat bolag WHVJ, Växjö- Hultsfred- Västervik Järnvägs AB, banan med tillhörande stationshus. Idén var att bedriva turist – charter trafik under sommarmånaderna. Bland de första uppgiften för bolaget var att sälja några stationshus för att få in kapital till bolaget, däri bland Fårhults.
Eftersom Carina var engagerad i smalspårets öde och bosatt i Fårhult blev hon tillfrågad att köpa detta. Idén föddes till Värdshuset Den Gröna Tuppen. Under kampen för att rädda smalspåret fördes en dialog mellan dåvarande landshövding, Erik Krönmark och företrädare för Smalspåret. Krönmark höll med SJ om att banan inte hade någon framtid, att den skulle läggas ner och säljas som skrot. Carina och smalspårsvännerna vägrade att inse det och kämpade vidare för att bevara denna ”kulturskatt”. När kampen var inne i ett känsligt läge tog Carina kontakt med Astrid Lindgren och berättade om landshövdingens njugga inställning till järnvägen. I ett brev skrev Carina och bad Astrid ta landshövdingen ”i örat” och förklara hur mycket järnvägen alltjämt betyder för bygden. Astrids svar lätt inte vänta på sig. ”Nu har jag tagit Erik i örat, så att jag hoppas nu att du inte får något mer problem med den karl’n och hör för allt i världen av dig hur det går i fortsättningen”
1986 började Carina med sin man Lars renovera stationshuset med tillhörande byggnader,
Arbetet höll oftast på från tidig morgon till sena kvällen. En kväll när Carina och Lars läste Bröderna Lejonhjärta som god natt saga för sina tvillingar, var de som vanligt så trötta att de somnade långt innan sina gossar och drömde om Körsbärsdalen. I sagan står det ett värdshus i Körsbärsdalen och Fårhult är en ”körsbärsdal”. Första tanken var att döpa värdshuset till Guldtuppen men i sagan är värdshus innehavaren också förrädaren – och nog kom det att bli förrädare i utvecklingen av Smalspåret, men en sådan tänkte Carina inte
bli. Namnet blev istället Den Gröna Tuppen. Grönt för den gröna maten, grönt för den milda gröna färgen ute
och inne, grönt för att Lars alltid kallats för ”den gröna målaren” och för att hans tavlor skulle pryda värdshuset.
Tuppen, vaksamhetens symbol, Carina hade på känn att det skulle behövas ett extra vakande öga...